Vart tog tiden vägen?
Mina barn är inte barn längre, de är vuxna, iallafall till åldern.
Lenita är ingen tonåring längre utan en vacker kvinna som är sambo, har utbildat sig i mina spår och ska gifta sig i sommar- Whaaaaat? Hur gick det till? Det var ju igår jag ställde klockan på väckning kl.02.00 för att kolla att hon var hemma i rätt tid på helgerna. Hänger inte med!
William gör lumpen i 9 månader och risken för att han ska flytta hem på heltid efter det är närmast obefintlig. Han har ställt in sig på en karriär inom Frsvarsmakten. Just nu genomgår han "hell week", med allt vad det innebär. Tur att det är han och inte jag! Skulle börja grina efter 10minuter i skogen i denna kyla!
Sen har vi "stackars barn" Oliver som fortfarande är hemma på heltid. Han får ensam ta emot alla mammans omsorger. I två år till ialla fall.
Sen är det tomt i huset, och tyst, jättetyst.
Matkontot har minskat drastiskt, vi behöver i princip bara städa efter att Wille varit hemma på permis, har hur mycket egentid som helst och det kanjag säga på en gång att det är överskattat. Nu måste Johan och jag hitta ett nytt nav i vårt gemensamma liv.
"Gör det sen", som den manliga delen i familjen säger. Hittar ett nav alltså. Än har jag en hemma som jag läser läxor, övningskör och planerar student med.
Separationsångesten tar jag sen, jag bara tjuvstartar lite.
1 kommentar(er)
